Ut i världen för att söka arbete
Examensbeviset var i min hand och militärutbildningen till Skyddsingenjör i vuxen ålder skulle snart vara klar.
Det gällde att kolla platsannonser för att komma bort från det högskolenära laboratoriet, där jag arbetade lite deltid under militärtjänstgöringen.
Stora Kopparbergs fabrik i Ställdalen behövde en ung ingenjör och jag hade sökt. Och se trollspöet svängde för civilingenjör Gustavson. En alldeles riktig Platschef ringde och ville träffa mej för en intervju snarast.
– Ja, visst, jag ska bara kolla på bilkartan, hur jag tar mej upp till er, sa jag.
– Ta du tåget i stället, sa Platschefen. Bergslagsexpressen passar alldeles utmärkt.
Vi bestämde en måndag som lämplig dag, och jag lyckades få tjänstledigt. Det ska man få som värnmpliktig, när man har en jobbintervju för övrigt.
Mina kunskaper om Bergslagen var rudimentära. Till Falun hade jag ju åkt, men det här var i södra Bergslagen och mera västerut. Kommunikationstabellen blev min räddning. Där fanns ett tåg som jag förstod var Bergslagsexpressen. Från Stockholm på söndag kväll med ankomst till Kopparberg efter nio någon gång. Där skulle jag bli hämtad på måndagsmorgonen. Tåget gick via Arboga, där det var ett kraftigt streck i tidtabellen, som jag tolkade som byte av tåg.
Efter att ha kämpat i söndagskvällens kö in mot centrum på Norrtäljevägen satt jag avstressad och konverserade en medelålders dam, när vi närmade oss Arboga C, där jag tänkte kliva av för att ta nästa tåg kl 20.13. Jag såg att Arboga hade ett Stadshotell nära stationen innan jag kl 20.05 klev av och började leta efter tåget mot Kopparberg. Nu var det rätt bråttom insåg jag.
På andra sidan perrongen fanns inget tåg inne, så det var väl på ett helt annat spår då tänkte jag. Det syntes inget, men det tåg jag kommit med började röra sig. Då skulle en annan perrong synas, där mitt andra tåg väntade, insåg jag. Men där bakom fanns bara ett gunnebostängsel ner mot gatan. Då lyfte jag äntligen blicken mot skylten för det tåg jag just klivit av. Där stod avgång mot Ludvika kl 20.13.
En viss geografisk blixtkunskap och och tidsmässig logik infann sig hos självsäkre Gustavson. Plötsligt förstod jag att det tåg jag just kommit med var det som skulle stanna vid Kopparberg på väg till Ludvika. En tjock linje betyder inte tågbyte, det betyder bara att tiden ska hållas.
Efter att ha kollat på avgående tåg norrut från Arboga såg jag att det första gick tidigt på måndag morgon. Statshotellet kom jag ihåg och det blev min räddning i den sena kvällen. Det fanns rum ledigt, jag beställde väckning och bad att få ringa. Nummerbyrån hittade min Platschef i Ställdalen och jag berättade att de inte behövde hämta mig på Kopparbertgs hotell på måndag morgon, utan jag skulle komma själv ända till Ställdalen, men lite försenad. Han accepterade detta, men lät lite undrande på rösten.
Tåget på måndag morgon var ett riktigt mjölktåg, som stannade precis på varenda station. Om ni visste vad många små samhällen, som hade stationer på den tiden! Ibland till och med utan egentlig perrong. Väl framme fick jag försöka förklara hur jag kunde tro att det var tågbyte i Arboga. Min möjlighet att framstå som administrativt skicklig blev något otydlig.
Trots allt fick jag en ordentlig genomgång av både det tänkta arbetet, fabriken och boendemöjligheterna, Jag hann till och med att träffa Karins gamla chef från Centrallabbet i Falun, som var i Ställdalen för att göra något uppdrag. Kanske rent av upprätthålla den lediga tjänsten i väntan på mej. Berslaget, som bolaget kallades i Falun hade ordning på sin organisation.
Dagen gick och hemresan skedde med avsett tåg, i rätt tid och utan några försök till byte på någon konstig station.
Det var fortfarande sommar när det kom ett brev: ”Tjänsten tillsatt med annan sökande”